tisdag 3 mars 2015

LL-tävling

Vilja förlag utlyser nu en manustävling. Behovet av lättläst ökar. Alltfler önskar lättlästa texter för att komma in i språket och läsningen. Vi söker lättlästa manus för vuxna. Manusen ska vara på 20 000–40 000 tecken inkl. blanksteg. Det vinnande manusets författare erhåller 25 000 kronor. Därutöver utgår sedvanlig royaltyersättning. Vi följer Författarförbundets riktlinjer. Sänd manus och kontaktuppgifter till manustavling@viljaforlag.se, där det tas om hand så att bidraget blir läst anonymt. Urvalet görs av rutinerade lektörer som tillsammans med förlaget utgör juryn. Vi räknar givetvis med att kunna publicera flera av de inlämnade bidragen under 2016.
Har du frågor, mejla mig på lina@viljaforlag.se. /Lina Nordstrand, förläggare på Vilja förlag. Bidraget ska skickas in senast den 1 juni 2015.

Räds ej!

Alla tycks vara rädda för långa meningar. Redaktörer fruktar dem. Läsare räds dem. Och mest av allt fruktas de av en del författare. En kort mening. Kort. Enstaka ord. Och sedan. Punkt.
Jag läser manus varje dag, sju dagar i veckan och jag upphör aldrig att undra varför kommatecknet verkar vara något bortglömt litet dammkornstecken som man gärna undviker.

Min uppmaning; skriv det du är rädd för. Innan du bemästrar den långa meningen har du mycket att lära, för en dålig mening som är lång, blir sämre, medan en riktigt bra mening bara blir bättre ju längre den är.

torsdag 19 februari 2015


Det har gjorts undersökningar som visar att många svenskar drömmer om att skriva en bok. Detta är ett ganska nytt fenomen som också hänger ihop med att det numera finns kurser i att skriva på de flesta universitet, högskolor, folkhögskolor och studieförbund. Samtidigt säger många  som verkligen skriver att det är en plågsam process och att det de skriver har värkts fram. Man talar om skrivkramp ( bara ordet!) som om skrivandet skulle vara något smärtsamt. Min personliga uppfattning är att skrivandet när det är som bäst ska vara lätt och strömlinjeformat. Målet som man ska sträva efter som skribent tycker jag är att texten ska ha ett läsflyt. Texten ska, i bästa fall, ha en vågrörelse som rullar fram utan att det ligger stenar, grynnor och andra hinder i vägen.

tisdag 17 februari 2015

Yukiko och Isaac


Så här berättar Yukiko Duke om när hon för många år sedan mötte Isaac Bashevi Singer

- Varför skriver du så mycket om kärlek?
- Jag skriver så mycket om kärlek för att det är så roligt! Hat ser bara ut på ett sätt, men kärleken har så många ansikten - därför är den spännande för en författare att försöka skildra. Hoppa över alla böcker om trista saker som politik, lapptäckesömnad och husbygge - och läs dem om kärleken, det enda väsentliga här i livet!

Han var en klok man Isaac.

söndag 15 februari 2015

Klyschigt värre.


Klichéer och  klyschor brukar man benämna formuleringar som ligger nära inom räckhåll, så nära att vi bara behöver sträcka ut handen, så finns de där. De är de formuleringar som snabbt dyker upp eftersom vi hört och läst dem många gånger. Det är lätt att raljera över uttryck som smaken är som baken, delad. Men den som först kom på att beskriva upplevelser av tråkig sort som att ha mycket i ryggsäcken, satte verkligen fingret på hur det kan kännas.
Klichéer är inte att förakta - i talspråk, alltså. De gör det enklare att kommunicera och gör att vi slipper fundera över hur vi ska formulera oss. Däremot ska de skys som pesten i skönlitterära texter.
 Här kommer några klichéer som jag är säker på att vi alla sagt någon gång.

Därom tvista de lärde.
Allting är relativt.
Det var rena Lars Norén hemma hos oss.
Och resten är historia.
Det är inget jag skulle önska ens min värsta fiende.
Det bjuder jag på.
I krig och kärlek är allt tillåtet.
Carpe diem.
Mina barn, andras ungar.
Kallt som i graven.
Fredagsmys i soffan.
Absolut! Eller hur?
Uppklädd till tänderna.

Klichéer kan vara nog så verksamma i repliker för att karaktärisera en person. Någon som faktiskt kan kläcka ur sig något så oreflekterat som:
- Kungen gör ett bra jobb med att representera Sverige
 . . . får i alla fall jag en ganska tydlig bild av.

fredag 13 februari 2015

Fredag den 13:e och skrivkramp



Fredag den 13: e lär vara en olycksdag. I dag är det väl få som verkligen tror på skrock, även om vissa personer kan ha olika idéer om vad som är bra respektive dåligt för kreativiteten. Skådespelare, musiker och författare har ibland ritualer som måste följas, annars kan det bringa " olycka".
Själv skriver jag bäst under total tystnad - gärna med stora hörselkåpor på, sådana som utestänger allt ljud. Andra måste ha speciell musik, en speciell kaffemugg eller en särskild stol för att kunna skriva.
Det viktigaste för all form av kreativitet, tror jag, är att skapa rutiner. Jag tror faktiskt att det går att sätta på och stänga av kreativiteten, fantasin eller skaparlusten precis som en kran som flödar när man vrider på den.
Vanor är ett bra botemedel mot skrivkramp. Om du ändå upplever att det är total stopp, så finns ett gammalt beprövad knep att ta till; skriv inte färdigt när du är igång, stanna gärna mitt i en mening - lämna skrivbordet, stäng av datorn, gå ut, rör på dig. Ta en cykeltur.
 

onsdag 11 februari 2015

Genrer


Genren är ett löfte till läsaren. Om jag som läsare har köpt eller lånat en bok som jag tror är en feel good- roman, blir jag ju gruvligt besviken om det visar sig att boken faktiskt är en deckare. Man får alltså inte svika läsaren. Varje genre har sina givna ingredienser, sen är det upp till författaren att utforma innehållet inom ramen för genren. Numera är cross over vanligt - alltså blandningar mellan olika genrer i samma bok.
Jag får ofta frågan hur lång en roman ska vara och jag svarar alltid samma sak; så lång som den behöver vara för att komma till slutet. Inget bra svar - jag vet det, men ändå det enda jag kan ge.
Det är däremot enklare att svara på hur lång en novell ska vara. Det vanligaste är att den är på 5 till 10 sidor. Men det är inte bara antalet sidor som avgör genren novell. Om man säger att en roman är som en cirkel, där handlingen börjar vid en viss punkt och så går varvet runt, så kan novellen ses som en tårtbit skuren ur en cirkel. Novellen har ofta en handling, en miljö och få personer och gärna ett oväntat slut. Hjalmar Söderbergs Pälsen är ett klassiskt exempel på en novell.